Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stilla dock uppå sin bädd låg Arno;
Snön försagd från bergens tinnar nedsåg
På Firenzes skönbet, likt en främling,
Som förutan mod att det sig närma
Tjust betraktar uppå afstånd lägret,
Der till hvila, sydländskt varm, en flicka
Lutat ned sitt vackra hufvuds drömmar.
Och fast vintern dock omsider segrat
På de slagfält, hvarest sommarn fåfängt
Sina sista striders vågspel frestat,
Kransade en oförgänglig grönska
Lunder, uti livilkas famntag rosor
Glödde, som en aftonrodnad glöder
Äu på fästet, livarest solen stupat.
Lundens grönska, rosens varma fägring
Syntes utaf sommarn under flykten
Lemnats qvar åt vintern som troféer,
Skonade af dennes segerglädje.
Men af mån’, som drömde vakna drömmar
På Italiens himmel, nedersänktes
Denna dikt af snö, som väderdrifven
Tycktes fallen på Florens från norden,
Denna silfverbölja, hvilken syntes
Vidga Arnos lagerkrönta välde.
Skön som Venus Anadyomäne
Uppå hafsskum samm Florens bland strålar;
Men så herrlig verkligheten teddes,
Sväfvade i öfvermensklig skönhet
Högt deröfver dock de stora minnen
Af en tid, som skapat dessa under,
Dem beundra stunden endast mäktar.
Månens blick — som svärmiskt darrar, fallen
På de bilder, mästarenes pensel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
