Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mdncnö blick pd den eviga dtaden.
Som hon stirrar, Niobo, på alla
Sina döda barn med blickar kalla,
Hvari sjelfva sorgen stelnat re’n,
Så ser månen ock på jättehärden,
Hvarur flögo gnistor vidt kring verlden.
Knutna stundom hop till härjningslågor,
Stundom milda som ett altarsken.
Iiodde känsla under månens yta.
Kunde varma sinnens lågor flyta
I det toma djupet af dess barm,
O! med annan blick dig, Rom, betrakta
Skulle månen, skulle dig förakta
Och förbränna dig med ömkans tårar
Eller eldregn, slungadt af dess harm.
Yid romargrafvarnc.
(Fragment.)
Den bjerna, hvari himlahöga tankar
Framsprungo mäktigt väckande hvarandra,
Och som utsände dessa vidt kring verlden
Att säga: Varde ljus! åt folkens natt,
Den bjernans eget ljus släckts längesedan,
Likt morgonskyns, som varit förr en stund
Ett strålars hem och strålar spridt kring jorden,
Men solberöfvad nu, ett mörknadt moln,
De strålar sörjer, barnlös, som der föddes.
Det hjerta, hvari stora känslor brunno,
Vid hvilka tusen andra hjertan värmdes,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
