Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som upp till Dig med kärlek blicka åter
Och tacka dig för hvarje stillad tår.
Seder och Nord.
När på vågorna af djerfva drömmar
Skaldens längtan emot södern strömmar
Lik en bergflod emot dalen ner,
Och han sjunger om en evig dager,
Som odödligt på cypress och lager
Utaf blida vårar gjuts kring nejder,
Dem med trånad sjélfva himlen ser;
Finns den södern? — Ja, i skaldens qväden
Växa herrligt hesperidska träden,
Hvilkas kronor kufva stormens makt:
Öfver deras guld ej krälar stoftet.
Som från älskarinnans läppar, doftet
Flyr berusande till tjusta sinnen
Ur ovanskeliga blommors prakt.
N edom dikten likväl lägre nejder
Blödde, sölade af hemska fejder,
Dem i natten kämpat mördarns dolk.
Tusende förbannat sina öden,
Och i lifvets dryck insmög man döden
Åt den bedjande, som kysste korset,
Af försoningslärans vigda tolk.
Vågen ensam uti Brentafloden
Har den evighet, som marmorstoden
Fåfängt hycklar uppå sorgsen strand.
Rom står högt — men stäldt uppå ruiner;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
