Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till mitt hjerta om förlusters mängd;
Hvad skall der mig vänta? — Stunden svarar
På en fråga ej, som allt befarar,
Men som koppas intet af min lefnads
(¿väll, likt köstens kanske dock förlängd.
Lätt är dock att svarets meniug ana:
Fastän lutande allt mer, min bana
Blir städs mindre farbar efterhand.
På försvagad skuldra lifvets pligter
Handlöst: falla med förtyngda vigter,
Och med jernhand griper verkligheten,
Ack, min själ, hvars hem är diktens land.
Lyckan, lifvet skola från mig draga
Forne vänner, döden hädantaga
De, som funnos trogne, — och till slut
Öppnar sig min graf, af smudeläten
Först en stund kringbrusad, sem förgäten
Af det land, jag älskat, för hvars lycka
Jag mitt hjertblod gerna gifvit ut.
Och likväl till detta land jag längtar,
Såsom trötte dagakarlen trängtar
Efter dagens, kanske lifvets qväll.
Söder, viil din herrlighet mig tjusat,
Väl din skönhet sinnena berusat;
Men mitt hem mot dig jag dock ej bytte;
Dö jag vill, der jag var en gång säll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
