Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blott en ej som dess likar
Ar säll, fast henne smeka
De varma vindar, livilka löst dess band.
Hon ut i verlden trängtar
Till obekanta öden,
Till middagssolens rika älsklingskust.
Så den ur hyddan trängtar,
Som varit nära döden
Ocli plötsligt känner nyväckt lefnadslust.
Och henne dock så kära
De äro, dessa stränder,
Hvarvid i vinterns famn sitt lif bon drömt.
Hon deras bild vill bära
I sig, hvarthän bon länder,
Fast hemmets vik den farna hastigt glömt.
Och blott på hennes yta
Sig nya bilder spégle,
Som sväfva ned från himmel och från jord.
En främling skall hon flyta
För dem, och bort de segle
Och grumle intet minne från dess nord.
Men om än stormar drifva,
Om milda fläktar bära
Den våg, som gör sin rund kring verldens baf,
Hon vill dock återgifva
De skuggor, som förfära,
Den dag, som henne siillhet, värma gaf.
En spegel vill hon vara
För klippans dystra toppar
Och molnen, som på dem byggt örnaboL
Men ock för skyars skara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
