Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De föriVunna.
Bäckens våg från bergets branter ilar,
Lik en glädjetår på mörka kinder.
Banans vexling, tusen stötestenar
Hindra honom ej att återspegla
Tusen blommors fägring under farten
Från sin källa ned till kalla sanden,
Som ur honom släcker törsten, innan
Flodens vida bana blir hans egen.
Våg, som suckar brinnande bland sanden,
Säg, om du bevarar ännu minnet
Af de blommor, kvilkas milda blickar
Kastat löjen i din barm, som ljusnat?
O! du tiger; blygs kanske för svaret,
Att i samma stund, som blickens åsyn
Flydde hän, försvann med den ock minnet.
Tacksam mer än du bevarar vandrarn,
Som lik dig sin barm har öppnat ofta
För de bilder, hvilka blommans systrar
Gjöto dit, af dem ett troget minne.
Lik ett aftonskimmer öfver viken,
Sedan solen slocknat uti hafvet,
Darrar återskenet i hans hjerta
Af den skönhet, som förbi det skymtar,
Fastän qvällen, ödslig, färglös, kylig,
Breder kring hans barm sin dystra öckeu.
Sväfven fram med lätta fjät, I alla,
Hvilka svunnit likt ett ljus, som flyktar
Ifrån rum till rum uti en boning,
Der begrafningsfesten blifvit firad.
Eder tid att slockna skall väl stunda;
Men ännu den icke komma hunnit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
