Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och allt dunklare nu blifver vägen:
Oviss går han, lik en forntidssägen
Mellan icke kända slägten hän.
Si! en ledning då till honom sändes
Af en ljusskymt, som der fjerran tändes,
Och hvars stilla strålar fridfullt kämpa
Emot skuggorna från sandmons trän.
Ljusets vink af trötta vandrarn följes.
Snart han når en hydda, hvilken höljes,
Ringa sjelf, utaf ett ringa tak.
Armod trycks af detta. Men derunder
Mcnskovärdet sina högtidsstunder
Firar dock: och bjertats adel, stundom
Böjd i furstesalen, här står rak.
Och ur denna adel sånger välla,
Väldiga, som ifrån bergens källa
Solbelysta forssars djerfva ström;
Eller milda, som en moders böner;
Varma, som en ed af hennes söner
Att för fosterlandet dö och lefva;
Svärmande, liksom en kärleksdröm.
Af en tjusning greps då vandrarns sinnen,
Starkare än alla dystra minnen.
Sitt Sicilien han återfann
I det folkets alstrande förmåga,
Som, i kamp mot nöd, ännu kan våga
Dikta paradis likt dessa rika,
Hvilka diktats, der vulkanen brann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
