Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Likmycket om geniet vingen bränt
Vid afgrundslågor eller om det tändt
Sitt ljus vid himlens skära altarlåga.
Du gjorde ofta ondt, då i din liand
Låg mångens ungdoms hjerta, satt i brand,
Och lyssnade till strängen, som du rörde.
Om tonen var sirenens sång, som förde
Till djupet, eller englaharpans ljud,
Till ljusets källa ledande, till Gud,
Det unga sinnet föga hann betänka.
Men godt du gjorde, när ditt hemska dåd
Dig störtade till undergång, så bråd,
Så svindlande, att tanken miste mättet,
Och tyckte furstars fall, då de från slottet
På landsväg jagas, blott en ödets lek
Mot ödets allvar, då dig lyckan svek,
Se’n samvetet du sjelf besvikit hade.
Allt, hvad du syndat, gjordes åter godt,
Då de, som följt den väg, ditt snille gått,
Nu sågo med bestörtning och förfäran,
Att ofvan glansen, tjusningen och äran,
Som snillets trollmakt kring din bana gjöt.
Det fanns en makt, som, fast Du mot den bröt,
Var stark mot Dig, som verlden emot grandet.
Och när Du vek från fosterland och hem,
Förföljd af hån och smäderop från dem,
Som på Dig länge kastat första stenen,
Då genomträngde fasa märg och benen
Också hos dem, som trott Dig än om godt,
När re’n i onda makters sold Du stått;
Men deras fasa var ett barn af sorgen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
