Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var den sorg, som leder opp till Gud,
Xär från all jordisk herrligket dess skrud
Man ryckas sett af tiden eller döden.
Man såg ditt fall, såsom man ser på glöden
Bland askan af ett tempel, kvilket höjts
Till boning åt den Högste ock dock böjts
Af vild förstöring till ett rofdjurs näste.
Hvar yfs den fräckket, kvilken skulle iln
Med kögmod våga blicka ned på den,
Som gäldade sin skuld med mer än lifvet f
Då kan, åt kvilken var så mycket gifvet,
Föll djupare än tiggarns brutna staf,
Uppstiger ur kans fjerran, gömda graf
Ett vemod blott, odödligt som kans minno.
Det breder ut ett sorgflor kring hans land,
Men räcker nog ändock åt Suomis strand,
Der kan oss mer än någon annan tjusat.
0! det är hårdt att se, när vinden susat
Som ljufligast, af blomsterångor full,
Att den dock kastat på oss grafvars mull
Och burit död, der man sig väntat lifvet.
Konung Carl XV.
Det blef så tomt, kung Carl, uti din borg,
Sen platserna din dotter ocb din maka
At saknaden der lemnat ock ät sorg.
Ock, liksom dem, Du fåfängt bjöd tillbaka
Din ungdomsstyrkas ock din helsas dar.
Din väldiga gestalt, som fordom bar
Din lefnadsbörda lätt som luften örnen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
