Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slets med andra, som schakalens tänder
Slitas om ett rof, det de ej fällt?
Nej! du detta redan allt förglömt
Och tvärtom vid Dannevirke ömt
Väntade på hjelp från Sveas sida,
Liksom älskarns varma blickar bida
Mötet med den fästmö, han har kär.
Men det mötet, Danmark, blef ej af:
Och ditt Dannevirke vardt en graf,
Der din ömma känsla du fick jorda.
Dock, livad helst än hat derom må orda,
Kanske väcker kärlek den till lifs!
Midöommarn 1866.
I.
Mins någon än den mörka tid, som var?
Ett enda spår den knappast lemnat qvar,
Som flykten plägar, der den undanskyndat.
Snabbt värmen inredt lundens rifna hus,
Och dag och natt försonar solens ljus
Allt, hvad som vinterns köld och mörker syndat.
> ’ f ’
Der flingor blott af snö på drifvor lekt.
Ren vinden unga blommors kinder smekt:
Om fröjd och lif så djerft naturen talar,
Som hade glädjen aldrig blekts af nöd,
Och lifvet icke fått besök af död
I menskokemmen och i blomstrens dalar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
