Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dem man der borta hetsigt har begått.
Vi lidit nog; ha ej mer lust att lida,
Såsom i forna dar, till lif och lem.
Om andra i sin tur dumdristigt strida,
Det angår icke oss, men endast dem.
Men medges må, att skäl de dock ej saltna
Att rusa, som de gjort, åstad till slut.
Förfärligt för en skendöd är att vakna
Uti sin grift och icke slippa ut.
Och sådant var, Venetia, ditt öde,
Du, som haft mera lif än mången ann’:
Du blifvit dömd att räknas bland de döde,
Fast elden nog i qväfda anden brann.
Det bör således oss ej alls förtryta,
Om ej midsommarn firas, som af oss,
Af deui, som vilja ur sin graf sig bryta
Och för sitt lif och andens frihet slåss.
De hafva, äfven de, att ångra mycket,
Men andas måste de dock främst och först
Och spränga detta graflock, som förtrycket
Fastnaglade på deras frihets törst.
Den tid nog kommer sedan, dä de skola
Med jubelfröjder fira, hvad de gjort,
Och sig uti Italiens skönhet sola
Och låta allt, hvad minnesvärdt och stort
De fordom haft, af minnet återfödas.
Och när midsommardagen badar glad
Sig i lagunen, värmer den ej dödas
Förfallna hvalf, men lifvets fria stad.
Det torde svårligen behöfva förutsättas, att lavinen af
verlds-händelsemas häftiga gång redan hunnit under glömskan begrafva
hågkomsten af italienarenes heta strid mot sina gamla förtryckare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
