Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sid. 20. Scipio. I n:o 49 af ..Helsingfors Morgonblad ‘ för är 1941.
„Skaldestycken1. I. 1851. — Se anm. till sidan 3.
Sid. 21. Julius Cesar. Ingick år 1870 i „Skaldestycken“. Senare
afd. 1. med tillägget: „Författad for några decennier
sedan“.
Sid. 24. Carnot. Ingick 1848 i poetiska kalendern ..Lärkan“ för år
1849. „Skaldestycken“. 1 1851. Se anm. till sidan 3.
Sid. 27. Hertigen af Hagusa. Ingick i n:c> 35 af „Helsingfors
Morgonblad“ för år 1841. De ’fyra sista raderna af detta
fragment liafva tillagts från original-manuskriptet till dikten.
— Dikten beledsagades vid sitt första framträdande med
efterföljande not:
Emedan det är tänkbart, att Morgonbladet har en.
eller annan läsare, hvilken ännu mindre än undertecknad
är hemmastadd uti de geografico-historiska petitesser, som
skyldrn uti hosföljande spökelse-historia, utbedja vi oss att
i stället för en historisk atlas få inför benägna blickar
utkasta en — not. huru föga gifvande den ock må blifva
för dem, som vant sig att gå till botten med sakerna.
Hertigen af Ragusa. napoleonidiske marskalken Marmont,
har. i följd af högst besynnerliga tilldragelser i verlden,
landsflyktig från sitt fäderneland, snart i elfVa års tid
nomadiserat öfver halfva jordklotet. Under dessa färder
har han bland annat blilvit god vän med paschan i
Egypten (samma herre, hvilken lör någon tid sedan jemte sin
kuggade son Ibrahim. uti Finlands Allmänna Tidning
vördade sin fruktansvärdaste motståndare). Nämnandet
af sagde höfvitsman. van att hålla god miu i magert
spel, slår en beqväm biygga till marskalken Marmonts
skuggrike i Ragusa. Denna numera ruttna borg, som, af
slaverne bortkastad från det gamla Epidaurus, inkrupit i
det innersta af en från Yenetianska viken utstött bugt,
påtog sig i längst förflutna tider den blygsamma
skepel-sen af en ihålig skugga, hvars kropp var den „sorella"
som gifvit namn åt sistnämnda vatten. Derjemte trodde
den klena fristaten sig förpligtad till den obestridligt
löjliga funktionen att i runda tusen år se oföränderligt
högtidlig ut. Måhända var det denna grandezza, som fann
nåd inför det mest gravitetiska folk på jorden — tnrkame.
Det. vissa är. att de icke aktade för rof att taga den
ragu-sanskt-aristokratiska mikrokosmos under sina vingars
speciella hägn. Den österrikiska örnen befriade dem
omsider från besväret af denna ömma omvårdnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
