Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han bröt sig väg. då Leonidas-Slange*)
Stred bjeltestriden med sin enda ann
Mot tjugu. Ur dödsringens trollkrets fri,
Nu kämpen hamnat nyss på hemmets kust,
Och täljer der, vid hemska blickars brand,
Om krigets vilda lust, om farans famntag.
Och vid hans ord nu först, för hörarns hjerta,
I grafven sjunka vänner, bröder söner.
Som multnat längesen på fjerran jord–––––-
Men segrens stolthet i hvar barm med sorgens —
Hvars sår ej qvida, hur de än må svida —
Tyst brottas slutligt under sömnens vinge
I hyddans stilla frid.
Dödsfågeln än
Ej vaknat vid dess tak. Till venster korpen,
Med tunga årslag ror sin svarta jakt,
Förgäfves sökande ett mörknadt moln.
Enmänniugs-trasten mellan daggens perlor
I lunden gråter milda melodier:
Och gökens klockljud uti brutna slag
Uppmäta lefnadsårens rest för den,
Som räknar slagen nu för första gången.
Men ingen räknar dem: de störa ej
Ännu det trötta folkets tunga livila.
En dock för det försakar nattens ro.
Förgäfves såg han solens, molnens prakt
Och skogens grönska, vilda blommans fägring;
*) Nästan lika bekant som, att Finlands universitet stiftades
1640, kan det väl antagas vara, att den tinske lijelten Erik Slange
iorst 1641 i Mars kämpade vid Neuburg den strid, hvilken eröfrade
åt honom namn af den svenske Leonidas. Vi väga dock hoppas,
att ej historien skall lida allt för vådligt afbräck genom den stora
frihet, dikten tagit sig att förändra tid och stund. (Förf:s anm.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
