Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och Vishet, Vishet blott han trodde ega
De ord, som kunde lösa hennes bojor.
Och upp slog skapelsen på nytt sitt öga
I ökad klarhet. Uti skira stycken
Hvar dimma slits, hvar daggtår torkas bort.
Mer skön än nattens dikt syns dagens sanning.
Då flög en tankes blixt i Brahes själ:
En af de blixtar, som gå genom tiden,
Och släckas först i evighetens botten.
Nationer följa på sin vandringsbana
Den blixtens löpeld fram till utsatt mål:
Till ärans eller undergångens. — Aura
Sitt altar upp åt vishetens gudinna
Nu byggde uti sommarsolens sken;
Och som Kassandra flydde till altaret
För 1’hoibos’ kärlek, sökte siarkonsten
En fridsäll härd i Auras tempelgård.
Ur ödemark hon kallar vilda männer
Att bära dit till offer våldets vapen,
Bytt emot Themis’ svärd: och fridens längtan,
Som irrat biltog, byggde nu sitt bo
Inunder krigarhjelmens röda fjädrar.
Fram till det nya templets heligaste
De bistre kämpar trädde likt härolden.
Som uti sölad hand bär fridens palm
Och ovan stammar, rodnande, dess språk.
Stålhandske sjelf, Centaurens bistre like,
Nu helgade åt det sitt byte af
De skrifter, hvilkas blad ren buro märken,
Som blodbestänkta fingrar i den inbrännt.
Så dikt och vishet blefvo vänner, slöto
Förbund vid altarrunden att hvaraudra
I lust och nöd ge bistånd. Småningom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
