Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvars hjessa upprätt står ännu, när seklets
Emot sin likbädd tröttad lutar sig? — —
Hvarhelst I spörjen, ingen siarkonst
Har dessa ord att Eder dem förkunna.
Om ur ert hjerta, klappande så fullt
Af lif i denna stund, ett ja framsmyger
Till eder fråga: är det ja(/, som kommer?
I vågen icke sätta tro dertill.
Den kallelsen, som söker Eder alla
Till lagerskörd för femtiårig såning,
Den stannar tankfull då än här, än der
I Suomis dalar uppå gröna kullar,
Som icke finnas der ännu, som vänta,
Att höja sig och gifva rnm åt Er,
När I gån hän att hvila Er derundor.
Den lyssnar der på nya fåglars sång
I trädets krona, som ej än har rötter,
Men slog dem, der ert hjerta mer ej slår.
Men hur än under femtiåra striden
De nu så trofast slutna leder glesnat,
Den välbekanta rösten skall dock vänligt
Ett genljud finna än i någras hjertan.
De skola nalkas, lefvande troféer,
Af ett nu ofödt slägtes hyllning burna.
På nya toner skall då sången gå,
Och mången utsigt ny ur vishetsbrunnen
Klart skåda opp mot forskarns nya blickar:
Och nya känslor, hvilka ouppväckta
Förbida andra morgonväkters dager,
Ett språk då tala, som I fullt ej fatten.
Men midt ur denna tungomåls-förbistring
Framgår en ton så ljuf, så välbekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
