Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvars kärlek famnat allt sitt land för kraftigt
Att kunna sluta sig blott kring ett lif.
Fastän lians eget stundom syntes dock
Så tomt och ödsligt som en trädlös klippa,
I liafvet kastad utan skygd för stormen.
Det blef så tyst som i ett bjerta, då
Det klappat ut för alltid. Lampans sken
Matt lekte i den gamles matta öga:
Och dettas lock omsider nederföll
Liksom en förlåt, lnilken utestänger
Ifrån ett tempels allra heligaste
Hvar frågvis blick uf den profana mängden.
Då i den ålderstignes slutna inre
Slog drömmens si ar ande upp sitt öga.
Dess forskning dock ej söker följa med
Den vida verldens gång, som sträcks i fjerran.
Dess krets är trängre. Såsom hjertat slutes
Uti en menskobarm, så bjertats aning
Sig rörde spanande i samma sfer,
Hvari din känslas alla pulsar slogo,
Och all din tanke lefde helst. Porthan.
Det var ditt fosterland, som för’ din tid
Växt likt ett barn, utkastadt midt i skogen,
Och vetat knappt, att eget namn det bar.
Förrän med kärlek det af dig blef nämndt.
Det fosterlandets öden gingo öfver
Din egen graf, din inre blick till mötes.
Så krigets fackla såg dn plötsligt tändas
Och gjuta lågor öfver vinterns snö.
Mot tjugu kämpars lansar du en endas
Såg fåfängt spjerna och hans krafter dö;
Klippfasta borgar likt det töcken föllo.
Som ifrån hvalfvet af en stormil drifs:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
