Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som från koret uti katedralen
Bön och altarsåug mot hvalfven stiga,
För att sjunka helgande till mängden;
Så från Abo lvftats sång och böner,
Hvilka Högo öfver Suomis fjärdar,
Lärande allt folk, och döpte detta
Uti Kristi namn till ljus och sanning.
Sina bästa lefnadssafter Finland
Sände tacksamt åter upp till Abo,
Såsom blodet, gånget ut från hjertat,
Vänder åter dit för att förädlas.
Ingen anade, att stunden kommit,
Då det hjertat skulle härjas, krossas,
Som den vilda ryttarskarans hästhof
Krossar bröstet på en fallen ovän.
An ej slagen sommarn stod på platsen,
Fastän öfver hafvet sina ilbnd
Hösten sände, och dess gula fanor
Börjat skymta fram bland strandens ekar.
O! Då kom en storm, som plötsligt fällde
Frukter, dem ej sekellånga dagar
An till mognad hade bragt, dem seklens
Stormar icke kunnat nederfälla.
Denna klämtning, som med bruten ljudvåg
Söker flämtande hvart öra hinna,
Kallar den så sent till aftonsången
De af dagens mödor trötta fromma?
Aftonsång väl denna klämtning bådar,
Men en aftonsång, hvars bön är nödrop,
Och hvars text är: Abo stads förstöring;
Till hvars psalm förtviflan sätter tonen.
Ett kapell, ett ringa, katedralen
Synes sjelf mot dömen, under hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
