Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Er blef ej förelagdt som för oss andra
Att utan visshet famla genom töcken
På stigar, som blott hunnit tydas an,
Men icke uppgås och iin mindre pröfvas.
Er själ emottog såsom färdigt arf
Den känslan för vårt land, som gafs åt andra
Blott såsom lön för lifvets trogna möda.
I tagen arfvet, såsom barnet ärfver
Sitt modersmål, till hvilket det blir födt,
Sin kärlek till den mor. som gaf det lif.
Vill Eder än en gång! Ej bättre lott
Af blida öden kan beskäras menskan
Än den att re’n i lifvets morgongryning
Se lifvets högsta mål i klarhet vinka
Upp till sin herrlighet och sända ut,
Likt strålar, ned till vandrarn stora tankar.
Som lysa, leda, lifvande, mot målet.
Men om er lott är ljuf och rik, omätlig
Dock kastas edert ansvars tyngd uppå
Er unga skuldra. Arfvet, det I tagit,
Som bärs till prydnad blott en högtidsstund
Och lemnas seri till rof åt alla vindar,
Det måste vårdas, icke likt reliken,
Som skrinlagd göms af vantron undan dagen,
Men såsom altarkalkens helga blod,
Hvari föryngradt lif allt folket dricker.
Se! I högtidlig bidan står vårt land,
Lik en församling i sin bögtidsdrägt,
Då predikanten, som Guds ord förkunna
Skall inför den, uppträder första gången,
Afläggande ett prof på sina gåfvor.
O! kyrkor finnas öfverallt, hvar helst
En trogen vilja önskar gudstjenst hålla:
På slagets falt, då fosterjorden vitrnas;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
