Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Liksom en son, som, återkommen, redo
Gör för sin fader, hvilken utsändt honom.
Så djupt till sinne ock så stort i kraft,
Det finska folket Er beliöfver dock.
Som målsmän Er förhoppningsfullt det ställt
Att vaka för sin rätt vid ljusets altar.
Ock hoppet ej skall svikas: hoppets borgen,
Igenom edert unga sinne går
En helig rysning, denna lik, som bäfvar
Uti naturens allt en vårdagsmorgon,
Då det af lif hvar fiber spritta känner,
O! om en lcänsla egde makt tillfylles
Ett folk att göra lyckligt, ädelt, stort,
Då vore sådan makt beskärd åt denna,
Hvars samklang binder edra hjertan samman
Det ögonblick, när lagerns krona sänkes
Till edra rika lockar, liksom våren
Sin grönska flätar i på nytt född jord.
Men känsla är ej handling än, ehuru
Hvar storsint handlings mor är högsint känsla.
I denna stund ännu er verld är känslans.
Fylls denna verld af manliga beslut,
Då ryms derinom intet annat anspråk,
Som af ert folk och land på Er kan ställas;
Parnassens rand, vid hvilken I nu stån,
Är dock den gräns, som skiljer verklighetens
Och känslans sferer. Bortom denna gräns
Er väntar handling, med oblidkligt allvar
Sig bjudande till bundsförvandt för lifvet,
Ifall I vågen säga: jag vill le/va.
O! kasten derför än en återblick,
En lång, den sista ifrån diktens höjd
Till dalarne, der hvarje fotbredds framgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
