Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De <ler än lyfta det mot himlens föste,
Än draga det mot djnpets dolda grund.
Hvem skulle ej, tillbedjande, sig buga
För denna verldsmakt, som på tidens vingar
Sin Eriksgata gör kring universum?
Hur än du tvista må om och med tiden,
Du glömme ej, att den är blott en fläkt
Utaf Guds andetag, att Gud dock styrer
Ännu, när jordens alla roder brista.
Väl tycks den uppsagd, denna „treuga Del
Som unnade en blund åt trötta ögon.
Dock när den rätta stunden kommen är,
Hit, hit, men icke längre! säger en,
För hvilkens röst all jordisk röst förstummas;
Han, som i ögonblicket åtlydd sade
Sitt: varde ljus! då mörkret var den regel,
Uti hvars ledband gick den blinda verlden.
Hård är väl tiden; hård, så att förhärdadt
Deraf sig slutit sjelfva samma hjerta,
Som öppnade sig ädlast för hvar ton.
Frambrusande ur verldens hjertedjup:
Det hjerta, som så storsiut slog uti
Din barm o! Pio nono: himmelen
För folkens döda qval och glädjes lif.
Men äfven varm och stark är likväl tiden;
Det, som uti årtusenden bestått,
Det, som uti årtusenden skall byggas,
Stå mot hvarandra rustade till strid
På lif och död, som ej begär pardon,
Om som pardon ej ger. Det stora dock
I denna kamp är icke blott dess mål.
Det är den djerfva kraft, som ljungar genom
De kämpandes förvfigna, djupa leder:
En kraft, som lemnar barndomshyddansenglar,
Dess stilla frid, dess ljufva kärlek, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
