Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att fädrens ätt, mer brödlös än vi sjelfva,
Med glädje skådat samma krans sig hvälfva
Som pris för lärdomsskatter och för snille
Kring deras söners änne; och de ville
Så litet se, att snåla händer ryckte
Den kransen bort, som de en heder tyckte
För dottren, om man brudens myrtenkrona
Som offer bjudit, hvilket sekt försona
Den tinska fattigdomens hårda kraf.
Då öfver lagrarne man bröt sin staf,
Hvi glömde man att mot all bildning ropa,
Som velat binda Finland vid Europa?
Den lyxartikeln kostar ju långt mera;
Och horder finnas ju, som vegetera
I skötet af ett ostördt barbari!
Från lusten att på lagerkransar slösa
Är deras anspråkslösa håg så fri
Som från ali lust att ur den brunnen ösa,
Hvars dryck ger bildning. Det är konseqvent!
Men tills att finska folket återvändt
Till sina fäders urhem uppå tundran,
Bör det ej väcka harm och sorg och undran.
Om uti Wäinämöinens gamla land
An klappa hjertan, som i poesi
Och i dess uttryck kunna varsebli
En lefnadsuppgift, värdig menskan lika
Som desses, hvilkas mål är att bli rika.
Att in m andens rymder äfven vi
Med barkens nödspis oss dock låta nöja,
Det viste sig, då vår filosofi
Så djupt sig höljde i en töckenslöja,
Att hon en skymt ej mer förmådde röja
Af detta namn, som ädlast, skönast, störst
Har adlat menskoandens vishetstörst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
