Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ydr öorg i Vdren.
1865.
I trädet nu sjunger fågeln så glad,
Att våren, att våren skall komma.
Väl syns ej på grenen ett enda blad
Än mindre på marken en blomma;
Men blid lyser solen, och himlen är klar,
Och nyfödda bäcken, som drifvan bar,
Bekräftar, att våren skall komma.
Om fågel och sol och himmel ej sant
Nn spådde — det vore förfärligt.
Ett irrsken, än mera smekfullt än grant,
Då blefve, hvad nu syns så härligt:
Om våren, som föddes i dag, skulle dö
I morgon och svepas i natt ocb snö,
Vårt hopp skulle dö liksom våren.
De löften, naturen rikligen gaf,
Ej äro dock de, som nu svika.
Men midt uti våren öppnad, en graf
Den rikaste /ramtid bland rika
Har gömt i sitt grus som en bortvissnad ros;
Och innan den grytt, är dagen sin kos,
Hvars löften slöstes åt våren.
Der stod en yngling i Italiens vår,
Och vid som verlden var hans lefnadsbana.
Der menskors hopp förlorar alla spår
Och ingen ledning ser af någon fana,
Der kunde han sitt mål uppställa djerft,
Och i hans makt det tycktes att det hinna.
Hvad lyckan gifver högst, han redan ärft,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
