Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ocli att ej denna konstens iirestod
Sin maning slösa må på oss förgäfves!
Oen samfundsanda, som förlänat kraft
Åt styrande och styrde till att bygga
En konstasyl, hvars like vi ej haft —
Må ej den andan mer tillbakarygga:
Men tåga under bildningens banér
Mot det af ljuset åt oss vista målet:
Till segrar lika sköna — om ej mer —
Som plog med jernet, svärd här vann med stålet.
Hvad öden månde templet förestå,
Som nu åt konstens goda genier viges,
Vår barm af ädel stolthet klappa må
I denna stund. Den stunden ej förtiges,
Ej glöms, så länge bildning häfdcr har
På den för oss så kära fosterjorden,
Och någon mins, att Finlands folk det var,
Hvars andes kraft bar bildning högst mot norden.
Epilog.
Efter Nya Teaterns i Helsingfors brand den 9 Maj IS63.
Förstörd, förhärjad står nu en ruin
På toma platsen, lik ett jätteskrin,
Det röfvarhänder brutit opp om natten,
Och se’n de plundrat den der gömda skatten,
Vräkt bort på heden — värdelöst som denna.
I sin förnedring höjs ruinen dock,
Förunderlig ej blott för dem, som känna,
Hvad förr den varit, men för dessa ock,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
