Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då detta konstens tempel, lagdt på båren,
Sin sista prydnad af den låga fick,
Som all dess skönhet brände ned på bålet
Ocb ville resa upp som högsta målet
För scenens hopp sin aska och sitt grus?
Men högre makt än allt, som blott kan härja,
Har andens vilja fått, som bygger opp;
Och endast den, som icke vet att berga
Ur all förstöring mod och framtidshopp,
Går äfven sjelf med sina verk förlorad;
Han söker tröst i klagan, som förstorad
Förlusten gör, men ingen räddning ser.
Af finska bonden lärde vi dock annat:
Han sista kappen sår på samma teg,
Den frostens hämnd i många år förbannat,
Och mer än sjelfva olycksödet seg
Hans kraft till slut dock ödet öfvervinner;
Och om han sig sitt lidande påminner,
Beherrskas minnets sorg af segrens mod.
Vi hafva vågat följa det exempel,
Som af vårt ädla, starka folk oss gafs,
Och skönt står åter detta konstens tempel,
Hvars anblick byttes till en härjad grafs,
Förrän vi hunnit ännu rätt besinna,
Att med dess herrlighet vi sågo brinna
En framtids verld, ett stundens lusthus ej„
Då var det vår; men konstens gudinna
Vek från det tempel, hon lät förbrinna,
Liksom om hösten
Flyttfågels-rösten
Allt mer fjerran klagande hörs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>