Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvar blomning, som från denna kala tilja
Sig höjer till en krans kring Finlands tinning.
Ja, så visst vårens ljus har medfört vinning
Åt hvarje vrå uti vårt fosterland,
Som låg i kölds och mörkers dubbla band,
Så säkert skall ock denna vackra sång,
Som, främling och dock inhemsk, på en gång
Vårt eget språk och gudaspråket talar,
Af genklang tagas mot i Finlands dalar,
Och toma rum i själ ocli sinne fylla,
Och locka sinnen att det sköna hylla,
Som förr sig låtit af helt annat fresta.
Hvad godt den sången verka må, det bästa
Dock vore, om de många, hvilka stötas
Ifrån hvarandra under brödrakif,
Ånyo skulle broderligen mötas
Och minnas, att de alla dock fått lif
I hägnaden af samma hemlands gränser,
Hvarpå fantastiskt midnattssolen glänser
Och snön i stjernehvalfvets blekta ljus.
Det landet är ju dock vårt fadershus,
Der vi ha vuxit opp till samma folk,
Och der oss utsatt blifvit samma mål.
Vi må då ärfva som vår tankes tolk
Det språk, af hvilket Brages sång fick lifvet.
Vi tale Wäinämöinens modersmål:
Oss är dock samma öde föreskrifvet:
Är räddning möjlig, vi tillsammans räddas;
Om ej — i samma graf vi alla bäddas.
O! må då samma sång, den milda, ljufva,
Gå mellan vreda sinnen lik en dufva,
Som fridens sinnebild, oliven, bär!
Hur hundra stämmor sammansmälta i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
