Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En sång harmoniskt, här förnimma vi:
Och så af sången sig vår känsla lär,
Att de, som bryta harmonin, de fela
Ej mot sig sjelfva blott, men mot det — hela.
När med den unga vårens fläkt i sinnet
Och med den unga sångens klang i minnet
Er slutna krets åt skilda håll sig sprider,
Och Er ej möter mer ett folk, som lider
De vilda qval, dem hungren af sig föder,
Och sjelfva sorgen sig mot hoppet stöder:
En helsning bären^då från denna sal
Och sägen, att här nu i välljud klingar
Det språk, som hittills skred med stäckta vingar.
Med fröjd det höras skall kring berg och dal,
Att stämmor, hvilkas tal är re’n musik,
Att bildning, som har gjorts än mera rik
Af känslans ljufhet och af fägring buren,
Förbund här ädelt slutit med naturen
Och finska språket gifvit ha en adel,
Som utan fruktan stiger fram och tadel.
Men då det adelskap, vi önska fira,
Som finska språket vann på denna scen,
Ej höfves oss förgäta Dig, hvars spira
Vår skådeplats har hyllat längese’n.
Det var ej rolen blott, som Dig beskärde
Så ofta drottningsnamn i denna borg:
Ditt snille gifvit rolen högsta värde
Och tolkat kungligt lifvets fröjd och sorg.
Och kungligt var det ock, att, när Du märkte,
Hur ringa aktadt vid sin egen härd
De mångas tungomål låg här, Du stärkte
Dess anspråk med din andes rika gärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
