Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trånga dock, fjäril, äro de gränser,
Hvarur du fåfängt söker att fly.
Regnbäcken sorlar, gör mycket väsen
Af sina svällande krafters försök.
Krafterna tyna dock bort förr än gräsen,
Sjelf han försvinner lik dimma och rök;
Lemnar knappt efter sig spår i den sanden,
Uti hvars fåror ett lif hau ej väckt;
Sorlet ej följes af genljud i landen
Mera än vårens hviskande fläkt.
O! Huru annorlunda är verket
Af dessa andar, nationerna ställt
Såsom det säkra, det ledande märket
Vid horizonten af sanningens fält.
De ej af fjäriarne afspegla färgen.
Ej deras lif liknar regnbäckens dans;
Men hvad de ville står fast såsom bergen,
Och livad de gjort liksom polstjernans glans.
En sådan ande, Finlands folk,
I din Porthan du haft.
Den blef emellan dig en tolk
Och minnet, som gömts utan kraft
I tidernas förfallna graf:
At finska häfdens spridda drag
Han sammanhang och klarhet gaf:
Der natten rådde, grydde dag.
Hans arbete, ej lätt det var,
Och när hans lif gick allra bäst,
Det fåror i hans panna skar,
Och mödan var dess hvardagsgäst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
