Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af stormarnes och oceanens orgel;
Der han på fjerran kust hört folken sjunga
De sånger, som från slågte gå till slägte
Och ljuda unga än på folkens grafvar,
Liksom de klingade kring folkens vagga.
Från trastens nattligt vemodsfulla suckar
Och lärkans morgondrill han lånat konsten,
Och smälte klangen i ett hjertas degel,
Så guldrent, ädelt, som det nånsin värmdes
Af trofast känsla i en menskobarm.
Han var det, som uti sin själ tog opp,
Hvad skalden diktade, och dervid fäste
De toners vingar, hvarmed dikten bröt
Sin första Eriksgata vidt kring landet.
Och säkert, såsom svanen hittar hem
Tillbaka till den bölja, der han föddes,
Så fann ock den af toner burna svanen
Ett hem i hvarje barm, som fosterländskt
Inom sin strand slöt sångens klara bölja.
Vid källors sorl flög källans symbolik
Med ljuflig rysning öfver själens fibrer;
Och fastän högre drefs den vreda sjön
Mot stranden utaf höstens vreda ilar,
Försmälte än i stilla vemod sången
Om vanskligheten utaf hjertats vårar.
På främlingarnes strand än Suomis söner
Hvarandra kände uppå Ehrströms sång,
Den de från samma land gemensamt burit,
Och som till stilla ro qvad deras saknad.
I fröjd och smärta, när och fjerran smälte
Så finska sinnen samman vid hans sånger:
Det var hans lefnadslycka och dess ära,
Fast lyckan, äran. ack! så litet egde
Att gifva honom, som sin enda skatt,
Sitt hjertas, delte ut åt land och folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
