Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bernhard Henrik Cruöcllö öekularminne.
Den 15 Oktober 1875.
Löfven, som i går än susat
Högt i trädets gröna krona,
Kastas tanklöst nu af vinden
Och af våra fötter trampas. •
Men de blad, som en gång grönskat
Uti snillets lagerkransar,
De förlora ej sitt värde,
Fastän stoft från seklens grafvar
Uppå deras grönska fallit.
Nya slägten stanna tankfullt
Midt i deras hvardags äflan,
När i minnets klarhet stiga
För dem hädangångna andar,
Såsom blixtarne ur natten
Frambefalla bergens skuggor.
Då som högtidsstunder vände
Till oss åter svunna dagar;
Så det sekelgamla minnet
Af den dag, då sångarsnillet,
Då Bernhard Crusell såg dagen,
Byts till festdag för vår samtid.
Yäl man undra må, att sådant
Ljus blef tändt i mörka landen.
Äfven det likväl nu synes
Som ett återsken af dagen,
Hvilken lifuppfylld sig spridde
Från din unga thron, kung Gustaf.
Stället, hvarest sångarns vagga
Ställts af slumpen, var detsamma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
