Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Är det skönt att se dem börja
Det, som trotsar tid och död;
Ärorikt att dem få sörja.
Bittert kännes det likväl
Att se domnad denna handen,
Som gaf värma, lif och själ
At naturen; som ur sanden
Skönhet visste trolla fram
Så som från de vilda bergen;
Fäst vår blick vid kullstjelpt stam
Lika som vid blomsterfärgen.
Men fast mästarn ryckes bort,
Ej hans verk för döden viker.
Skönsta blomman innan kort
Ser, hur hennes fägring sviker;
Vågen stelnar, furan bryts:
Men den skönhet konsten danat,
Ej af stundens nyck förbyts;
Genom seklen väg sig banar.
Liksom nya vårars hopp
Ger oss tröst, när höst är inne,
Så, fast mästarns lefnadslopp
Hastigt bortflöt, ger hans minne,
Ger hans verk, hvari han band
Skönheten af flydda vårar,
Glädje åt hans fosterland,
Fast han glänser genom tårar.
Mycket ej hans fosterland
Egt att Werner Holmberg gifva:
Lifvet och åt det en strand,
Oftast höljd af vinterns drifva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>