Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blef allt strängare dess fordran.
Hvarje arbete sin ära
Väsa såg och lönen ökas;
Gårdar reste sig på grunden,
Som af handtverksfliten lades;
Och i egen boning yfdes
Rikedomen, som sig hopat
Uti snillelösa händer:
Medan dyrkarn af det sköna
Lika fåfängt sökte bergning
Såsom blommorna på klippan:
Och varaktig stad ej fann han,
Innan grafven gaf den ändtligt.
Och tiden den framflög med ökad hast,
Och med sig förde den landet.
Den föga märkte, hur småningom brast
Det forna så vänliga bandet,
Som fästat folket vid målarns talang;
Och allt mera svagt och främmande klang
Det länge prisade namnets välljud.
Ett yngre slägte snart krafternas stål
Ren kände starkare smidas;
Och närmare hann det fram till det mål,
Der segren af äran förbidas.
Den åldrige målarn, sluten och glömd,
Såg mången som mästare blifva berömd,
Som ofödd var, då sjelf han re’n målat.
Hvad kände, hvad tänkte den gamle då?
Månn’ fröjd, att konsten, som varit
För honom det högsta på jorden ändå.
Fast han lemnats, framåt har farit?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
