Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ocb fast sjelf han egde intet af dera,
Han större omsorg dem egnat,
Än mången egnade ståtliga slott,
Dem utan förskyllan och möda de fått,
Der konstnärens slott byggts — i luften.
Men himmelens fåglar kände så väl
Den bäste vännen, de hade.
Väl kunde de icke gifva hans själ
Sin fröjd, der de lekte så glade;
Och det var dock konstnärens ljufvaste fröjd
Att locka dem till sig från skyarnes höjd
Och binda dem evigt på taflan.
Och likasom fågeln, sitt namn han ock band
Vid taflan för år, som ej räknas.
På taflan, der ädla minnen vårt land
Förvarar, von Wrights äfven tecknas.
Och när mången annans plånades ut
Och langese’n blifvit oläsligt till slut,
Hans namn skall qvarstå förstoradt.
Med undran ser en gång vår efterverld
Hans fåglar till henne framhinna,
De synas som dufvan efter sin färd,
Då syndfloden börjat förrinna.
Den barbariets nattliga flod,
Der finska konsten försjunken stod,
Olivens blad ej mer skymde.
Sålänge den femte Juli till qväll
I Finlands bygder förbrinner,
Det finska hjertat i hvarje tjäll
Med andaktsfull sorg sig påminner,
Hur hjelten Duneker den aftonen föll
För fä drens land, som så kärt han höll
Och försvarade in i döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
