Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Länge sluten, porten lik, som leder
Upp ur grafven, öppnas fast med möda
Ändtligt denna dörr, som för till hvalfvet,
Bygdt kring ljusets evigt klara källor.
Hvarför bidar skaran ej, tills strålen,
Brytande sig fram ur jordens gryning,
Måtte leda den till himlaljuset?
Hvarför väntar den ej fridens helsning,
Som ur tornets klara koppartunga
Vänligt ljuda skall till nejdens hyddor,
Bjudande dess folk att kläda af sig
All sin sorg i fridens högtidsboning ?
Mellan Finlands nattomhöljda öden,
Lik en främling, så din fråga irrar;
Känner ej kung Carl den tolftes dagar,
Ej den tid, som följde, när de slocknat.
Talar du om frid? Derom blef taladt,
Som en saga täljs af gamla qvinnor,
När i natten härdens glöd förkolnat,
Medan blixtar rifva firmamentet.
Barnen tro på den kanske; de äldre
Skaka hufvudet och deri finna
Ingen mening för den tid, som varit,
Och än mindre för den tid, som stundar.
Krigets drake flög på eldröd vinge
Öfver nordens sjöar, berg och dalar,
Som en mordbrandsfackla öfver stadens
Alla tom och torg och gröna parker,
Vigda åt förderf af rånarns händer.
Den sankt Göran, som besvurit draken
Ur dess håla, höll — lik jättebilden
Uti vapenhuset — lansen bruten
Uti sårad kjeltehand, och ingen
Kunde mera härjarns framfart hejda,
När den handen, värnlös, fåfängt lyftes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
