Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvarest krigets låga liade brunnit,
Låg en askhög q var som segertecken;
Der den brann, ett stegradt lif sig röjde,
Men det andades liksom i dödskamp.
Xu dock fienderna vikit undan,
Men ej jagade af segerjubel,
Höjdt ur tapper barm från finska skaror.
Bort de vikit, såsom rofvets fåglar
Vika slutligt, sedan deras lystnad
Väl ej mättats — men ej finner mera
Något till sin heta hungers mättnad.
Och på de förödda platser samlas
Åter strödda hopar, som på fälten,
Härjade af höstens storm och vinterns
Stela drifvor, vårens förbud skymta
Här och der, försagda, för att spana,
Om den tiden kommit, den de länge
Redan bidat: tiden att tillbaka
Taga platser, som tillhöra våren.
Sorg i dessa hopars hjertan bodde.
Vida boningar dock sorgen hade
Utanföre, hvilka röfvats undan
Allt, som föddes uppå dessa ställen.
Hvarest fädrens kojor stått, nu svigta,
Liksom spöken, för hvar kulen vindpust
Härdens lemningar, som förr spred hemmets
Värma åt nu biltoge i hemmet.
Medan menniskorna dvalts i vilda
Djurens kulor, sökte djuren tillflykt
I ruiner utaf menskors hemvist.
Ryttarskarors jernbesmidda hästhof
Längesedan mejat allt, som växte
Osådt på de öfvergifna tegar.
Ofruktbart var dessas sköte vordet
Liksom hafvets, höljdt af gagnlöst ogräs;
Och mer ödsligt syns förödda landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
