Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och dc strömma till den gamla kyrkan,
Som sett flydda åldrars fröjd och suckan
Födas och försvinna och som ensam
Reste sig, af hårda tider vördad,
Lik en kungahjelte på ett slagfält,
Omkring hvilken tusen lägre kämpar,
Sjelfva stoft, mot stoftet redan sjunkit.
Skaran hamnar der, lik seglarn, kastad
Länge kring af hafvets alla vindar,
Vid sitt hemlands kust i trygga hamnen.
Utanföre Herrans boning kastas
Sorgerna i deras hem, som icke
Känna mer till sorgen: grafvens gäster;
Och blott högtidskänslor inneslutas
Utaf kyrkoporten, då den stänges.
Tornets malm sin lofsång icke lyfter
Mot den nära himlen: till kanoner
Gjuten, stridens mordsång den nu sjunger
Eller lyssnar stum till ljuden, höjda
Ifrån fjärdens nattomhöljda bråddjup.
Ljus ej tändas, som på juldagsottan,
Fast septemberdagens bleka gråning
Än ej antändt nattens dunkla förlåt;
Ljusen kunde ju till fyrbåk bytas,
Kunde leda krigets vilda skaror
Likt korsarer till den hamn för friden,
Dit en fridlös, värnlös hop nu flyktat.
Men det ljusnar i de armas hjerta,
Då de hägnas af de hvita murar,
Inom hvilka förr så ofta tändes
Själens ljus vid helga sanningsljuset.
Och i andans endrägt upp de stämma
Snart en psalm, hvars ton de burit med sig
Ifrån bättre tider genom alla
Onda tiders nöd och död och härjning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
