Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men dock med vemod äfven uppå Eder
Det finska fosterländska minnet tänker.
Er lott var äfven hennes egen. Heder,
Hvars krona stolt på andras hufvud blänker,
Och segrar, hvilkas strålar präktigt falla
På främlingarnes hjessa, ofta köptes
För hennes hjertblod. Ho kan tälja alla
De strider, mödor, som ej nånsin döptes
Med hennes namn på häfdens minnesvårdar,
Fast hon stred striden och bar mödans tunga?
En främling i sin äras tempelgårdar,
Hon der hört ryktet andras lofsång sjunga;
Sett andra skära lagrar i den öken,
Till hvilken hennes land af fejder brändes;
Sett hennes bragders minne fly likt röken,
Då hennes tjäil af krigets ljungeld tändes.
Du finska folk, oaktadt allt ditt mod,
Som klappat i den ludna björnabarmen;
Oaktadt hettan af ditt gjutna blod
Och af förtviflan i den ädla harmen,
Du var dock qvinnan ibland folkens ätter.
Att lida, offra sig är qvinnans lott;
I att försaka hon sin ära sätter,
Och för att kunna dö hon lefver blott,
Då kärleken till offer henne viger.
Och när hon lider, qvalet stilla tiger,
Som ryktet tiger, då hon lidit ut.
Och när hon gäldat med sitt eget slut
En annans framtidsstorhet eller lycka,
Är hennes lön att få den handen trycka,
Som skoningslöst till undergången förde
Den älskande, som ej sig sjelf tillhörde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
