Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När Du såg smädarens försök
Att fläcka denna fana,
Som genom stridens qvalm ock rök
Förklarad gått sin bana,
Uti ditt lijerta kändes det
Likt stygnet af en lömsk stilett.
Din sista stora omsorg var,
Att ljuset måtte falla
På nytt på finnarnes standar
Ock på de tappre alla,
Som kring det frusit, hungrat, blödt
Och land och konung trofast stödt.
Och när Du sanningsljuset ledt
Tillbaks derpå,*) Du mente
Dig lefvat nog: det var din rätt
Att gä till dem, som ente
Nu sofva i det moderland,
De förr försvarat hand i hand.
Du ädle bud från lifvets strid,
Sist sänd till dessas gårdar,
Vår kelsning bär till deras frid!
Säg: Finland troget vårdar —
Som natten sina stjemebloss —
De minnen, dem de lemnat oss.
*) Den, som skrifvit ofvanstående ord, vet af säker hand, att
landsköfdingeu Laugenskjölds uppmaningar förnämligast föranledt
rättfärdigandet af den iinska härens och dess siste betalhafvares
äre-kränkta minne, äfvensom att han, genom meddelade upplysningar,
gjorde denna rehabilitation möjlig. (Förf:s anm.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>