Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Är det bleka vålnaden af någon
Älskarinna, som i hemska tider
Ifrån stormomhvirfladt berg har tagit
Blott ett steg till djupets frid dernnder?
Nej, en svan nu sårets brand der svalkar,
Som dess venstra sida svedt — och tärde
Yingen, att den honom icke burit,
Då de andra, undan höstens ilar,
Flydde hän till söderns ljumma vågor,
Medan hemmets sjö åt honom reder
Snart en iskall graf — men hvit som svanen.
Närmare de vreda vågor nalkas,
Rusta sig att ifrån stranden rycka
Bort en ringa båt, som skakad håller
Sig med möda fast uti dess skrefvor.
Hör! då sjunger svanen med den rösten.
Som kan blidka allt uti naturen,
Utom menskans skoningslösa hjerta:
aSkonen hvilolägret, der den gamle
Sångarn lutat har sitt gråa hufvud
Emot dödens hand! Ej rycken honom
Ut på vilda fjärden: lifvets vågor
Honom kastat nog på vreda armar;
Låten döden vagga honom sakta!3
Så sjöng svanen. Sina gråa hjessor
Sänkte vågorna för gråa sångarns.
Döende sin blick han upp då lyfter,
Som ur askan sista gången flamman,
Som en halfsläckt ljustereld i fjerran.
Och den irrar mellan trädens skuggor,
Och den balkar nedför hala klippor
Och försjunker uti fjärdens afgrund.
Men för sig med mattad röst han talar:
uFoster af naturen i mitt hemland,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
