Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kanna blott i landen bygga bus,
Hvarest växa sådan sed och ära,
Som de växte i din finska barm,
Ädle son af hydda låg och arm.
MinneöYdrden.*)
Här ute andas tungt en kylig pust,
Och mörkret tärer uppå jord och himmel;
Men högt deruppe glimma fönstren ljust,
Och uti skenet röjs ett menskohvimmel.
Dock en gestalt ej der sig mera ter ;
Fastän han bortfällt nötta vandringsstafven,
Och fast hans öga intet mera ser,
Ej om sitt mål han vilsegått: om grafven.
Så ensam, som han nu får hvila der,
Hans ande gick emellan lifvets nycker;
Ett fosterland ej honom graf beskär,
Och ingen egens hand hans öga lycker.
Ej barnakärlek lutas mot de spår,
Dem vandringsmannen på sin bana intryckt;
En maka, genom floret af sin tår,
Ej ser på minnen, hennes saknad inlyckt.
Men glasen klinga, och det sista töms
Af främmande till denne främlings minne,
*) Egnad minnet af titnlärrådet Frans Fredrik Sedmigradskij,
död i Helsingfors den 4 September 1855.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
