Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Joachim Wilhelm Pipping.*)
Den 19 Februari 185b.
I hvarje öga tränger fram en tår,
En afskedssuck Dig hvarje hjerta sänder;
Men intet eko stiger från din bår,
Ifrån hvars höjd din väg till djupet går,
Dit alla gå, dän ingen återvänder.
Lugn sågs Du förr; än mera lugn dock nu
Du dväljs bland oss, från hvilka lugnet vikit;
En man, en trofast man var städse Du:
Hvad svika heter. Du ej visste ju,
Fast alla löften Du till slut dock svikit.
Vi trodde, att din säkra mästarhand
Med hjelp än länge skulle gå till nöden
Och hejda farten, när den sista sand
Ur lifvets timglas rann, — hopfästa band,
På hvilka hårdhändt rycktes re’n af döden.
Du tusende ju hulpit: återskänkt
Åt en dess helsas lif, som nederbrutits;
Till andras blick, som var i töcken dränkt,
Du återfört det hopp, som der ej blänkt,
Se’n vid en älskads sjukbädd tåren gjutits,
Dig sjelf att lijelpa Du dock ej förmått:
Dig tårar, böner, vänners konst ej räddat.
Dig tidigt gafs, hvad endast få ha fått;
Men lika snart det också hädangått —
Och mer än det i grafven döden bäddat.
*) Docenten, professor J. W. Pipping afied den 15 Februari
1853 i Helsingfors och begrofs den 19 i saunna månad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
