Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och skramle ej med bojor och med band,
Dem Ti kring själ och hand bedröfligt hvälfva.
Man sucke här ej nesligt, slafven lik,
Ej ömkeligt sig räkne ibland trälar:
Må Finlands folk förr ligga såsom lik
På fädrens jord, än det — en slafhop — krälar !*)
Johan Bartram.**)
I sin svepning, väfd af is och snö,
Ligger skendöd nu den skönsta sjö,
Som fått stränder någonstäds i verlden:
Finlands mångbesjungna Medelhaf,
Vid hvars klippor tusen hjeltars graf
Sköljts från blodet rent af — Saimafjärden.
Och på samma stränder nyss igen
Öppnades en graf af sorgsna män,
Och dess djup nu af den mannen mätes,
Som så troget mätte djup och grund
Mellan Saimas alla skär och sund,
Att hans stråt med lifvet först förgätes.
*) De sista verserna återkalla, jemte minnet af anledningen
till deras nedskriivande, mitt lifs allra sorgligaste minne: ett minne
så vidrigt, att finska folkets stegrade sjelfmedvetande väl svårligen
skall tillåta någon bland detta medvetandes målsmän numera med
en så bitter minnesbeta belönas för det bästa, deras
fosterlandskärlek ur själ och bjerta förmått upphemta.
(Förf:s anm. år 1864.)
**) Öfverste Johan Bartram, en af de tre finska deltagarene
i sjöslaget vid Navarino 1827, uppmätte åren 1857—1864 farleden
mellan Lauritsala, Nyslott, Kuopio och .Toensuu samt dog den 13
Februari 1865 i en ålder af,’55 år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
