Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mig ångerbytt mitt råd ej ens nu gör,
Då med Dig sjelf din framtids drömbild dör.
Det var och blir en sed hos ädla folk,
Att den, som nng får falla såsom tolk
För syften, värdiga att lefva få,
Hans minne blott med dessas kan förgå.
Ord, aföjungna vid fru Maria Helena Roöina von
Haartmanö, född Franzén, jordfaötning.*)
(Den 29 Januari 1810).
Ur (.menskans anlete” o Gud!
Du stundom låter stråla
En skönhet, ljuf som blommors skrud,
Dem sommarns ängar måla.
Af himlens skönhet fast det tycks
Ett förebud och minne, trycks
Det dock till stoft af dödens hand:
Lik facklans brand,
Dess glans släcks ut i grafvens sand.
I menskans hjerta Du, o Gud!
En godhet klappa låter,
Så mild som cherubsharpans ljud,
Som tåren, engeln gråter.
Men fast vid ditt sin eld det tändt,
Fastän med det din kärlek sändt
*) Frn Rosina von Haartman, dotter till F. M. Franzén,
aäed i Helsingfors den 24 Januari 1840.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
