Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En helsning ned till jordens slägt;
Utaf en flägt
Det kyls från dödens andedrägt.
Då stå — som nu — med tårtyngd blick
De, som det älskat, alla
Ock minnas ej, hvart flamman gick
Och se blott stoftet, kalla.
Den hand, som tnng dem drabbat har,
Men ej din kärlek tycks stå qvar.
Dig ske dock pris, att det var godt,
Som för dem gått:
En engel så hos Dig de fått.
Se mildt till deras framtids sorg,
Som än sin sorg ej veta!
Var deras fasta värn och borg,
När villosamt de leta
Den stråt, som leder till det hem,
Dit modersröst bäst kallar dem!
O! sänd af den ur högre kör
En ton, som rör
Dem modershuldt och rätt dem för.
Med is på hjessan, evig vår
I himlen af sitt lijerta,
Vid grafvens brädd en fader står.
Låt ej ens denna smärta,
— Hvad sjutti vintrar ej förmå —
Strö moln i bjertats azurblå.
Ljuft frid och fröjd re’n sjöng hans röst
I tusen bröst.
Gud! honom sjelf, som förr, gif tröst!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
