Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då klarnar himlen, och i hoppets ljus
Mildt skimrar grafvens nattomhöljda grus
Och all vår dunkla framtids aletzten Dinge”.
När hösten härjat våren i vårt bröst,
När efter fröjd ej mer, men tröst
Sig slutande det sjuka hjertat smäktar,
Mer ljuf ej faller ned på hjertats sår
Från vänskapen, från kärleken en tår
Än sångens tröst, som rikt ur englahjertan häktar.
Haf tack för din, Du flock i mjellhvit skrud!
Om sången brusande kring Gud
Du återväckte aningen i månget hjerta.
I mitt ett återljud af den blir qvar,
Så länge någon sällhet rum der har,
Och längre än der bunden dväljes någon smärta.
Till grcfvc Robert Henrik Rehbinder.
(Med forf:s disputation ,.de Hannibale“.)
Jag forskningsfacklan tog med ovan hand
Och gick att söka opp de stora döda,
Som fram ur grafven stå i häfdens land
I evig herrlighet — ty till dess strand
Allena Lethes stela böljor icke flöda.
Och då jag der mitt öga lyfte opp,
Det bländadt snart tillbaka föll för ljuset
Af en gestalt*), som ej af årens lopp
*) Hannibal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
