Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och stormens böjd, stod hög, liksom ett hopp
Står ensamt qvar, der allt ren sjunkit ned i gruset.
Han fåfängt segrar: mera makt han gaf
Blott åt det folk, han sträfvat att förgöra.
Sitt eget såg han luta mot dess graf,
Tillbaka kastadt våldsamt från de haf,
Som vant sig att dess flagg till guld och ära föra.
Dock ej förgäfves likaväl det var,
Som han så länge kämpat, vunnit, lidit,
Fastän hans blodsådd andra frukter bar,
An dem han anat. Verlden i förvar
Tog det, som seklen födde, der han stridit.
Han smidt de vingars kraft på blodig härd,
Som romarstormen öfver jorden burit.
För ljusets frö en plogbill var hans svärd,
Och fast det flyger nu från verld till verld,
Det grydde först, der han sin lager skurit.
Af detta ljus en strimma längesen
Har Suomi ställt till förpost högst mot norden.
Den vuxit der till flammans klarhet ren.
Kring tiod och land den gjuter nu sitt sken,
Det skönsta menskoöga ser på jorden.
Ty allt, hvad herrligast för själen finns,
Ställs fram af det uti sin sanna dager.
Der natten råder, mörkret blott man minns,
Och fåfängt der hvar äras bländsken vinns:
Det faller hastigt, som i sanden vissnad lager.
Du ära ärft från fädren, ädle drott!
Och ryktet om den, Du förvärfvat, talar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
