Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till fru Mathilda Mcurman.
född von Troll.
Med öfversättningen af Heines dikter.
När sköna ögon brännt på skaldens barm,
Utnr hans bjerta välla heta droppar,
Liksom, då vårens sol käns stråla varm,
Frampressas rosens glöduppfyllda knoppar.
Och dessa droppar hjertblod nämnas dikt,
Men blomma än, när skaldens vårar svunnit,
Och tala sanning, likt en brännhet bikt
Vid grafvens rand, om känslor, som förbrunnit.
Er räcks en urna nu, som fylldes med
Ett sådant hjertblod, kalladt: Heines dikter:
Allt, hvad han älskat, hatat, njöt och led,
Framstrålar glödande ur dessa bikter.
Absolution dock endast gifvas kan
Af dem, som synden vållat och den delat.
Den, hvilkens bröst ej af passioner brann,
Dens dom blott lyder: skalden grutiigt felat.
Så än det hända måste, som det hiindt,
Att damer ntan kärlek Heine klandra;
Mot den fördömde är man konsekvent:
En döden gaf och — dödens dom den andra.
Till hvad parti Ni hör, ej rätt jag vet,
Men ingen är neutral i denna fråga;
Dock klokast tycks att le, der skalden gret,
Och gäckas — medlidsamt — med all hans plåga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
