Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och ändock liksom en slöja
På ditt väsen hvila tycktes,
Fast jag slöt Dig i min famn!
Ej Du ville, knnde dröja:
Och när handen undanrycktes —
Allt försvunnit som ditt namn.
Jag ej fick Dig återskåda;
Löftet svek, som var mig gifvet.
Du så föga mig förstått:
Ej en q vin na jag förråda
Kunnat, om ock invid lifvet
Döden hotfull hade stått
•-o-»
Nydröcndkan.*)
En länk blir fäst vid evighetens ked;
En hittills osedd gångstig genombryter
De närmsta töcknen på vår framtids hed:
En bräcklig planka kastas åter ned
På svalget, hvari lifvets strömdrag flyter.
Hvem af den nya ringen qväfvas skall?
Hvem går förlorad på den dunkla stigen?
Hvem leds af hala plankan till sitt fall?
Hvem träffar våren vissnad, sommarn kall?
Hvem vintern nedom höstens skuggor stigen?
O! må det nya året utan nåd
Dem bryta ned, som folkens ofärd göra;
Som redskap bli för mörka makters dåd
*) År 185*:.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
