Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De bädteö nydröönokan.
Hvar begrofvos blommorna, som dogo?
Hvilken väg de lösa bladen togo,
Dem vi hvirfla sett i spöklik dans?
Drifvan sommarns flydda lif nu täcker:
Hon är grafven, som sig gränslös sträcker
Öfver allt, der lifvets gnista fanns.
Men när dessa jordens gnistor släcktes,
Utur filstet andra eldar väcktes,
Dem ej sommarns blick får nån’sin se:
Äfven deras slockningsstund skall komma,
Som den kommit har för löf och blomma,
Som den kommer för allt lefvande.
Vi oss lärt med fredadt mod att tänka
På de stjernors släckta glans, som blänka
Herrligast ur fästets blåa haf:
Tårlöst ser vårt öga blommans öde,
Och vårt nära grannskap med de döde
Ställt vår tanke lugn invid vår graf.
Blott en tanke uppå död, en enda,
Kan ej lugnas, kan ej återvända
Med försoningsbudskap: hopp och tröst;
Tanken, att vårt fosterland skall dömas
Till sin undergång, skall spårlöst glömmas,
Se’n det dött i sina söners bröst.
Nu i denna stund stå sammangjutna
Gränserna för året, det förflutna,
Och för året, börjaude sitt lopp;
Så hvarandra ock i menskors sinnen
Möta glada eller sorgsna minnen
Och en nyfödd bäfvan, nyfödt hopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
