Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om likväl till slut vårt land går under,
Fäldt af våldet eller onda funder,
Må det falla, ej som offrets lam,
Men som templet ofvan altarflamman,
Hvilket hämnande då störtar samman,
När barbarer bytt dess helgd till skam!
Finöka konöten på utötällningen i Stockholm 1866.
Som tärnan första gången far på balen
Och sextonårig stiger blyg i salen:
Så finska konsten vågat sig på färden
Och träder första gången nu för verlden,
Som blickar främmande på henne ned.
I hemmet annorlunda hon sig kände,
Af vänner mött, hvart helst hon der sig vände:
Man märkte gerna ej, hvad henne felte;
Ty hennes bristers lott ju alla delte;
Hvad godt hos henne fanns, var allas fröjd.
Och har man rätt af henne mer begärai
Den, hos naturen mest har gått i lära,
Ej täfla kan med dessa, hvilkas skola
I mästarsnillens verldsljus fått sig sola
Och fortsatt sekels oafbrutna verk!
Men Finlands konst, om Du derute känner,
Att modet svigtar, se, Du goda vänner
Skall finna äfven der, som vid din sida
Ej att Dig förödmjuka vilja strida,
Men för att vinna seger jemte Dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
