Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om uppståndelsen och lifvet
Hvem väl dristar tvifla mer,
Då man deras namn inskrifvet
I naturens bibel ser?
Ej den vise och ej dåren
Hånar nu mitt spådomsord,
Att vi skulle än se våren
Stråla huldt på fädrens jord.
De, som då föraktligt täcktes
Spörja: när skall detta ske?
Sett, så långt som blicken sträcktes,
Svaret på sin frågas spe:
Ja, det gafs af sjelfva våren;
Skrefs på himmel, jord och haf;
Sken ej blott i glädjetåren,
Men ur gräset på hvar graf.
I Maj 1S09.
Gökeno da capo.
(En höstdeg år 1867).
Nyss man hörde göken dagen lång,
Som ej våren ens fått honom höra:
Och med undran nådde gökens sång
Nu vid höstens tröskel hvarje öra.
Hvad bebådar ett så sällsamt ljud?
Bär det vingar åt ett glädjens bud,
Som för länge lät vårt klenmod vänta?
Varm käns luften som Palermos rår,
Och lik smultet guld der strålen rinner;
Ängar, rika såsom de, man slår,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
